Peter Lindström – en stor röst med stor lidelse för berättelsen

Americana är per logik en musikstil som domineras av amerikanska artister. Även britterna, med en djupt rotad tradition i folkmusiken, har fostrat många habila singer/songerwriters som står sig mer än väl i konkurrens med kollegorna på andra sidan Atlanten.  

Men även det märkliga musiklandet Sverige hyser artister i denna anglosaxiska folkmusikstil. Artister som ofta lever sitt artistliv fjärran från medial uppmärksamhet, en typ av publicitet som för all del kanske inte alltid är eftersträvansvärd, men åtminstone behjälplig för att ge den bekräftelse dessa artister förtjänar, men i mitt tycke alltför sällan får. 

Christian Kjellvander, Kristofer Åström och Richard Lindgren är några av dem som nått lite längre än att enbart åtnjuta respekt och uppskattning från de närmast sörjande. De är artister som med bibehållen integritet i den knivskarpa konkurrens om uppmärksamheten som råder i musikbranschen, uppnått framgång med sin musik, inte minst utanför Sveriges gränser.  

En annan artist som i rättvisans namn också inom kort borde få ett sjusjungande erkännande för sin musik är 24-åriga Peter Lindström. Med sin resliga stämma förmedlar han ärliga historier med stor känsla och närvaro du inte kommer undan, i rakt nedåtstigande led från en akustisk Springsteen eller en Rodney Crowell i sina bästa stunder.  

Lindströms förhållande till musik påminner om Guy Clarks eller John Prines berättartradition, där det musikaliska arrangemanget aldrig får stå i vägen för historien, men lämnas heller inte i skymundan. Det är helheten som förmedlar budskapet i låten. Lindström nämner själv Tom Waits som en av sina influenser, och i många stycken är det faktiskt en komplimang för Waits. För mig är Lindström tydligare och mer direkt i sin musik. När han tar ton för att berätta vill man höra hela historien till det sista utklingade ackordet.  

Växjöbaserade Peter Lindström är aktuell med skivan ”Petrel Petering”, en skiva inspelad mellan 2007 och 2009. Skivan rymmer både sköna bluesiga spår som ”Mississippi Woman” och nästan skiffleenergiska ”Blown Away”. Men i min bok är det i de lugnare numren som Lindströms riktiga kvaliteter som singer/songwriter verkligen kommer fram.

Skivans tre första spår sätter stämningen direkt. Den försiktigt inledande ”Gospel” skapar nyfikenhet och en önskan om att höra mer. Den starka duetten med förtjusande Julia Bryngelsson ”Now that I’m free” med radiohitpotential höjer nivån ytterligare, för att låta tredje spåret pianodrivna ”The Deep”, smakfullt arrangerad med såväl stråkar som blås, resa håret på armarna i givakt. Grunden är lagd för en väldigt spännande skiva med en hög lägstanivå.

Lindström är nyligen hemkommen från en turné i Japan, Australien och Nya Zeeland. Han har även gjort flera turnévändor i USA. Det sägs att det är svårt att bli profet på hemmaplan, men gör er musiksjäl en tjänst och ta Peter Lindströms musik till era hjärtan – ni kommer att berikas och underhållas.  

Lyssna på Peter Lindström på hans MySpace. 

Peter Lindström (Foto: Mikael Cedergren http://www.mikaelcedergren.com)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s