De 10 bästa albumen 2009

Dags att summera 2009 när det kommer till album inom americana, alt-country och country. Här kommer min högst personliga lista över det bästa som har getts ut under året som gått. Vissa album finns på Spotify, länkar och länkar till varje artists hemsida/Myspace-sida finns i texten om albumet.

1. Buddy & Julie Miller – Written in Chalk

Han kallas the hardest working man in americana. Att han mellan turnéer med exempelvis Emmylou Harris och Robert Plant & Alison Krauss funnit tid att producera ett eget album tillsammans med hustrun Julie ska vi således vara glada för. Riktigt glada, dessutom. ”Written in Chalk” är parets andra gemensamma album och ett nästintill fulländat mästerverk. Det är Julie som stått för det mesta av låtskrivandet, låtar som i sin sköraste form, för ofta känns de just sköra, skulle vara magnifika i sig. Men det är när Buddy varsamt lägger sin hand på dem som låtarna förvandlas till perfekta arrangemang, utan att på något vis känns sönderproducerade. Skivans absoluta höjdpunkt, ”Chalk”  där Buddy sjunger duett med Patty Griffin, är ett bevis på det. Buddy smeker försiktigt men med stor närvaro på sin akustiska gitarr, en cymbal och en puka accentuerar stundom melodin, en elgitarr smyger in, lämnar avtryck och försvinner igen, ett piano gör arrangemanget fulländat – men inget står i vägen för låtens starka text. Cowboyhatten av för årets bästa album.

Buddys och Julies hemsida.

***

2. Justin Townes Earle – Midnight at the Movies

Det tycks vara något av barnens år i årets värld av americana/alt-country/whatever sounds good country-genre. Johnny Cashs dotter Roseanne har spelat in sina fina versioner av låtar på listan med pappas favoriter. Hank Williams barnbarn Holly har även hon släppt ett av årets mest habila album. Men bäst i klassen är ändå Steve Earles son Justin Townes. I dagens digitala tidsålder är det svårt att bokstavligen spela sönder skivor, men låtarna på JTE:s fullängdsdebut ”Good Life” från förra året låg risigt till. Inför uppföljaren var således förväntningarna högt ställda. Men Justin Townes Earle är inte snubben som gör en besviken. På ”Midnight at the Movies” radar han upp låtar som whiskeyshots på en bardisk för lyssnaren att bara svepa och ta in. Det river när det ska riva, det är varmt och mjukt när det ska vara varmt och mjukt. Låtarna är inspelade rakt upp och ner i en tagning, inte ett dugg tillrättalagt eller det minsta polerat. Ärligare och mer okomplicerat än så här blir det nog inte. Eller som han själv uttryckte det under årets bästa konsert på Babel i Malmö i mars. ”This ain’t nothing more else than pure darn good honky tonk music, ladies and gentlemen.” Finns inte mycket mer att tillägga.

Justins Myspace-sida

***

3. Eilen Jewell – Sea of Tears

För att citera mig själv, efter konserten med Eilen på Babel i Malmö i oktober: ”Det finns de sångare och sångerskor som försiktigt smeker ut varenda ton, varenda frasering på ett ytterst naturligt och ödmjukt sätt. Utan att det låter för snällt eller mesigt. Eilen Jewell tillhör denna skara”. Inte bara tillhör, skulle jag vilja tillägga så här när året summeras, utan fullkomligt äger i den skaran. Eilens tredje album ”Sea of Tears” är förvisso inte hennes bästa i mitt tycke (det är ”Letters from Singers and Strangers” från 2007), men ack så bra ändå. Det är en fröjd att få njuta av hur Eilen och hennes väldigt sampelta musikanter nästan leker fram musik. Musik som på samma gång skulle kunna tonsätta en bilfärd genom ett magnifikt ökenlandskap, fungera som soundtrack till en Quentin Tarantino-film eller ackompanjera sig som enda sällskap i en gudsförgäten bar i vilken småstad som helst.

Eilens hemsida.

Spotify

***

4.  Howard Eliott Payne – Bright Light Ballads

Storbritanniens bidrag till såväl 2009 inom americana som på den här listan. Payne har väl ännu inte fått sitt välförtjänta genombrott, men låt oss hoppas att det kommer under 2010.

Howard Eliotts Myspace-sida

***

5. The Belleville Outfit – Time to stand

Kallade visst TBO för ny-country i ett inlägg tidigare i år, och jag får väl stå för det. Svänger gör det i vilket fall som helst, och på ett sätt som torde få den mest tveksamme till country/americana att omvärdera sin ståndpunkt.

TBO’s Myspace-sida

***

6. Lyle Lovett – Natural Forces

Om Lyle Lovetts förra album ”It’s Not Big, It’s Large” var storbandscountry är ”Natural Forces” en reaktion åt andra hållet. Gott om fantastiska historier som berättas mot stämningsfulla melodier, knivskarpt levererat av Lovett med band.

Lyle’s hemsida.

***

7. Miranda Lambert – Revolution

Att hon slog igenom i countryns motsvarighet till Idol; Nashville Star, ska vi kanske inte fastna alltför länge vid. Miranda är emellertid intressant långt efter de första 15 minuterna har passerat. Musikaliskt lever för all del inte Mirandas tredje album ”Revolution” upp till ordet i bokstavlig bemärkelse jämfört med de tidigare två. Men det är inte nödvändigt. Hon gör sin rockiga country fortsatt alldeles förträffligt.

Miranda’s hemsida.

Spotify.

***

8. Dave Rawlings Machine – A Friend of a Friend

Efter att ha spelat andrafiolen, förlåt gitarren, åt Gillian Welch var det på tiden att David Rawlings fick stå längst fram i rampljuset. På A Friend of a Friend  står Welch i bakgrunden av sin stämsångare och Rawlings får utrymme att sjunga ut med hela sitt säkra röstregister. Och han levererar moderna bluegrass- och folkmelodier på ett alldeles utomordentligt sätt.

Dave’s Myspace-sida.

Spotify.

***

9. Guy Clark – Somedays The Songs Write You

Det är inte med de stora gesterna denne ytterst levande countrylegendar gör sin musik. Istället är det historierna som får stå i centrum för Guy Clark. Och han har fortfarande mycket att berätta. ”Somedays The Songs Write You” är ett Clarks absolut bästa album med mästerverk som ”The Guitar” och ”Hemingway’s whiskey”. Ett mycket bra sätt att upptäcka denna fantastiska artist på.

Guy’s hemsida.

Spotify.

***

10. Ryan Bingham – Roadhouse Sun

På många sätt är Ryan Bingham countrymusiken personifierad, på ett bra sätt. Först ett rotlöst liv med ständigt kringflackande på rodeos i västra USA. Sedan upptäckte han musiken och debuterade förra året med ”Mescalito” med historier om rotlöshet, brustna hjärtan, ont om pengar. På uppföljaren ”Roadhouse Sun” fortsätter Bingham att berätta historier på samma tema med sin skrovliga whiskeyröst. Och han gör det utan att det på något sätt känns stereotypt eller kliché. Ibland är precis det här man vill lyssna på, då gör få, om någon, det bättre än Ryan Bingham för närvarande.

Ryan’s Myspace-sida.

Spotify.


Annonser

5 reaktioner på ”De 10 bästa albumen 2009

  1. Ping: Dagens låt: Sara Watkins ”Long Hot Summer Days” « Sing me back home

  2. Trevligt med en svensk blogg som behandlar den mest livfulla och intressanta musiken inom populärmusikengenren just nu (och 20 år tillbaka och innan dess också men då i konkurrens av andra genrer, enligt min mening). Fann förresten vägen hit via La Cienega som också är en mycket sympatisk blogg! Gillar din lista – Bingham, Rawlings och Millers håller jag också högt och så får jag några nya tips att lyssna in mig på… Inte dumt!

    Känner också igen mig i det som du säger i dagens inlägg (1/2) om behovet att upptäcka nya band/artister som engagerar. Jag kommer att följa din blogg vidare!

    Länk till min lista (-or):
    http://petham1.blogspot.com/search/label/Listor

  3. Ping: Roots and Boots

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s